Jag ligger i sängen hela dagen. Sover och sover och äter. Jag dricker två koppar med english breakfeast och läser om jonas hassen khemiri och om någonting som kallas imagoterapi. Jag funderar över varför jag känner mig så ledsen när jag blir sjuk. Jag pratar i telefon och avundas de som haft en fullspäckad dag.
Jag gör ett test på facebook om vilken muminkaraktär jag är. Jag blir mumintrollet: Mumin lever livet till fullo, och betraktar omvärlden med en känsla av förundran inför glädjen i så enkla saker som att plocka vackra stenar och snäckor. Han är naiv och entusiastisk, beredd att tro på vad som helst och synnerligen godlynt. Önskar att det ändå vore så väl. Att jag trodde på vad som helst och kände glädje inför snäckor och stenar.
2 kommentarer:
Jag blir också ledsen när jag är sjuk eftersom jag inte kan spegla mig själv i något, det finns inget sammanhang där min existens är given, typ så. Låter flummigt och djupt men det är ganska enkelt.
Kramar
ja det stämmer nog. man behöver speglas i andra.
Skicka en kommentar