Det är april och jag bor i Stockholm. Jag pratar i telefon med en god vän. Hon sitter i sitt hus på landet. Jag ligger i den stora sängen i det lilla rummet hos familjen jag bor hos. Min mobiltelefon har dålig täckning och jag trycker den mot örat för att höra bättre. Den är varm och brusig.
Jag måste bo här, säger hon. Jag måste bo på landet. Jag klarar inte livet i stan. Jag behöver min egen ö.
Vi konstaterar vikten av en egen ö. Vi pratar om hur vi vill leva och varje ord är så tunga av sanning att de inte orkar sig ända fram. De stannar på mitten och knastrar som vilsna stjärnor i mobilnätet.
Det var tre månader sedan. Nu är det augusti och jag är tillbaka i Göteborg. Snart börjar skolan. Hösten. Ny praktik och nya vinterskor. Nytt paraply. Jag vill ha ett med prickar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar