Det verkar som att saker kan falla på plats. Som att gamla igenväxta rum kan öppnas och röjas.
Solen sprider glittrande leenden över människor på uteserveringen. Vi sitter där med världens godaste kaffe. Delar värdefulla minuter med varandra. Det måste fungera, tänker jag. Jag måste leva det liv som jag vill leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar